Teblad

Earl Grey
Rufusmuggen

Att mötas av skrämselpropaganda och hotfulla nyheter är vi vana vid. Men att en tidning skriver tvärtom är ovanligt! I dagens Aftonbladet berättar man att det är helt okej att fläskköttet fortfarande är rosa efter stekning eller grillning, bara köttet har en temperatur över 60 grader. Man skriver ocksÃ¥ att trikinerna är utrotade i Sverige! Och det här är ju goda nyheter för alla som gillar kött och som haft fjärilar i magen varje gÃ¥ng de tillagat fläskkött som t.ex. karré eller kotlett. Vi är ju sÃ¥ itutade att färgen rosa är en varningssignal och att vi absolut inte fÃ¥r äta kött som inte är ordentligt stekt… varför vi hellre förstör köttet med att antingen steka det för hÃ¥rt (trots varningarna om att hÃ¥rda stekytor är en orsak till cancer) eller Ã¥tminstone steka det sÃ¥ länge att all saftighet försvunnit. Hellre säkert än gott! tycks vi tänka.

Men, som sagt, det jag verkligen reagerade för var den positiva tonen i artikeln. Där fanns plötsligt ett tydligt ”du FÃ…R” istället för det sedvanliga ”du FÃ…R INTE” eller rentav ”du kommer att DÖ om du”, och det grep mig. Fler sÃ¥dana nyheter, tack!

Earl Grey
Leopardmönstrade muggen

SÃ¥ har al-Qaidas ledare Usama bin Ladin dödats av amerikanska specialtrupper, tio Ã¥r efter attackerna mot World Trade Center i USA. Under dessa tio Ã¥r har vi fÃ¥tt Ã¥tskilliga insikter i hur människor hanterar konflikter och hur maktlösa vi upplever oss inför varandras Ã¥sikter. Och vad händer nu? undrar jag. Kan man hoppas att amerikanerna sköter den uppkomna situationen med värdighet; tar ett DNA-prov pÃ¥ kroppen för att undanröja varje tvivel om att det verkligen var Usama bin Ladin och sedan lÃ¥ter de anhöriga fÃ¥ begrava honom enligt de traditioner de lever med? Jag kan föreställa mig att det finns gott om folk i världen som vill slita denna döda kropp i bitar, samtidigt som andra kommer att vilja hämnas hans död… och sÃ¥ fortsätter blodbadet, blodtörsten och den kompakta oviljan att förstÃ¥ varandras synvinklar.

Ännu en diktator – för det fÃ¥r man väl kalla honom? – har fallit. Hur fÃ¥r det de kvarvarande diktatorerna att tänka? Fortfarande sitter ju krigiska män kvar vid makten i flera länder och hÃ¥ller sina folk som gisslan i ett förtryck som hindrar dem frÃ¥n att hÃ¥lla sina huvuden högt. Och hur ofta kan situationen lösa sig sÃ¥ oblodigt och hoppfullt som i Cuba? Lillebror Castro tycks ju fast besluten att styra in sitt land pÃ¥ en betydligt mer demokratisk linje än Fidel stod för. Vem vet, kanske är 2011 demokratins segerÃ¥r? Det vore mycket glädjande!

Russian Earl Grey
Mörkgröna keramikmuggen på fot

Det var länge sedan jag skrev här. Och varför, kan man undra? Egentligen kan jag inte svara pÃ¥ det; jag har bara inte orkat eller haft lust. Vintern har varit kämpig pÃ¥ mÃ¥nga sätt… men nu är det vÃ¥r, och livsandarna Ã¥tervänder!

Läser i tidningen idag att regeringen river upp sjukreglerna och inför ett antal förändringar. Det är pÃ¥ tiden! Det förundrar mig att politiker sÃ¥ sällan verkar reflektera över hur deras beslut drabbar den enskilda lilla människan, trots att politik ju handlar just om att pÃ¥verka människors liv. Ett citat att le Ã¥t: ”Politik är konsten att hindra människor frÃ¥n att blanda sig i det som angÃ¥r dem” (Paul Valéry) – fast leendet har en obehaglig benägenhet att frysa till is, eftersom det är just sÃ¥ det verkar gÃ¥ till. Och inte spelar det nÃ¥gon roll vilken ideologi som regerar, heller. Den nuvarande borgerliga alliansen förändrade sjukreglerna därför att de ansÃ¥g att de förra (som infördes av en socialdemokratisk regering) lÃ¥ste fast människor i lÃ¥nga sjukskrivningar eller förtidspensioneringar istället för att erbjuda snabb rehabilitering och Ã¥tergÃ¥ng till arbetslivet. Det var sant! Men de nya reglerna placerar istället sjuka människor mellan stolarna där ingen anser sig bära ansvaret för dem. Att det skall vara sÃ¥ svÃ¥rt att formulera ett regelverk sÃ¥ att den som handhar det kan se till den människa de skall bemöta? Att regler mÃ¥ste vara allmängiltiga behöver ju faktiskt inte betyda att man inte kan se till individens situation, förutsättningar och behov. Det mÃ¥ste gÃ¥ att bÃ¥de formulera och hantera lagar pÃ¥ ett mänskligt sätt – vad har vi annars jurister till?!?

Clipper Organic Redbush Tea
Svarta katten-muggen

Det här med whistleblowing – d.v.s. att man anonymt lämnar ut hemlig information till t.ex. massmedia – är ett komplicerat problem. Som detta med Wikileaks, t.ex.

Jag tycker att det är BRA att inte militärer eller andra personer/myndigheter med makt kan missbruka denna utan att folk får veta det och jag tycker att det är VIKTIGT att man avslöjar lögner, bedrägerier och missförhållanden.

Samtidigt bekymrar det mig att människor kommer i kläm när man släpper hemlig information fri… folk kan komma till skada, missförstÃ¥nd kan uppstÃ¥, enögda och korttänkta personer kan fÃ¥ för sig att agera utan att betänka konsekvenserna. Och vilka blir samhällets, arméns o.s.v. reaktioner pÃ¥ läckandet av information? Ett hÃ¥rdare klimat, inskränkningar i yttrandefriheten, bestraffning av eller andra ingripanden mot dem som läcker? Vi vet hur det har gÃ¥tt i totalitära samhällen där människor far illa och den som skvallrar om missförhÃ¥llanden hamnar i fängelse, avrättas, placeras i gulager eller spärras in pÃ¥ mentalsjukhus… hur förhindrar vi att sÃ¥dant uppstÃ¥r ocksÃ¥ i demokratiska samhällen för att förhindra informationsläckor? För ingen skall inbilla sig att inte militärer, säkerhetsstjänster, regeringar och andra makt-myndigheter kommer att tiga still… redan nu far USA fram med yxa mot inte bara dem som läcker till Wikileaks utan till sÃ¥dana som finansierar dem eller pÃ¥ olika sätt stödjer dem. Samt tvingar företag m.fl. att delta i häxjakten. Det tycker jag är skrämmande.

En annan frÃ¥ga bekymrar mig ocksÃ¥. Om vi tror blint pÃ¥ information som släpps via t.ex. Wikileaks, vad hindrar samvetslösa individer frÃ¥n att utnyttja det genom att ”lämna ut” felaktig information? Hur vet vi vilka avslöjanden som är äkta och vilka som är falska, konstruerade? För att inte frÃ¥ga var gränsen gÃ¥r mellan information som verkligen bör dras fram i ljuset och sÃ¥dant som faktiskt skall vara hemligt. Som t.ex. insider-information i företag. Patientjournaler för s.k. ”kändisar”. Jag menar, var gÃ¥r egentligen gränsen för vad vi andra har rimlig rätt att fÃ¥ veta?

Darjeeling
Gula Rörstrandskoppen

Vad attraherar dig först när du tittar pÃ¥ en bild, t.ex. i en tidning, pÃ¥ TV eller pÃ¥ datorskärmen? Saker som verkligen drar till sig min uppmärksamhet direkt är nycklar, tekoppar och böcker. Och ser jag papper och penna, en anteckningsbok eller en scroll, blir jag alltid sugen pÃ¥ att skriva. Det där med nycklarna har jag funderat en del över… men det är kanske min nyfikenhet som sticker upp nosen? Nycklar öppnar ju saker: dörrar, skrin, lÃ¥dor…

När folk dricker te på TV blir jag alltid tesugen. Därför brukar jag ha ordnat en kanna te och en mugg/kopp åt mig innan jag slår mig ner för att se t.ex. en engelsk deckare. Att sitta hungrig framför TV:n är inte heller bra, för jag blir alltid sugen när jag ser folk äta. Är uppenbarligen extremt lättsuggererad.

ApropÃ¥ det, har ni ocksÃ¥ funderat över varför folk inte beter sig normalt i TV-filmer och serier? De lÃ¥ser aldrig bildörren, till exempel. Fast de befinner sig mitt i New York City, gÃ¥r de ifrÃ¥n bilen hur som helst… och den stÃ¥r kvar när de kommer tillbaka! En annan sak som filmfigurer aldrig gör är att säga ”hej dÃ¥” eller nÃ¥got liknande innan de lägger pÃ¥ luren efter att ha talat i telefon med nÃ¥gon. De bara lägger pÃ¥. Om det hände mig skulle jag bli jättesnopen…

Har du kommit på dig själv med att sitta och bedöma nyhetsuppläsarens slips istället för att höra vad han säger?

Earl Grey
Vita hjärtemuggen

I vÃ¥r moderna tid, när antibiotika m.m. gör influensor och förkylningar i stort sett ofarliga (i alla fall för flertalet människor… det finns naturligtvis undantag), undrar man hur det kommer sig att man känner sig sÃ¥ mycket ynkligare av en harmlös förkylning än av betydligt värre (och farligare) sjukdomar. Jag har flera potentiellt farliga sjukdomar med diverse potentiellt farliga följdsymptom, men dem klarar jag av att leva med – man inrättar sig efter de rÃ¥d, behandlingar och mediciner man fÃ¥r och sÃ¥ är det bra med det. Men en förkylning fÃ¥r mig att känna mig patetisk och jag fylls av en motsägelsefull känsla av att Ã¥ ena sidan bli ompysslad och Ã¥ den andra fÃ¥ sova mig igenom processen. Är det febern som gör det? Smärtan i bihÃ¥lorna? Att alltsammans sitter i huvudet och alltsÃ¥ kommer ”närmare” en själv? Ungefär som att det alltid är värre med tandvärk än smärtor i andra delar av kroppen…

Earl Grey
Leopardmönstrade muggen

När jag följer diverse politiska diskussioner i media, förundras jag alltid över att ingen törs tala klarsprÃ¥k. Varken politiker eller andra debattörer tar tag i frÃ¥gorna pÃ¥ allvar, utan kretsar kring dem med fikonsprÃ¥k och andra krumbukter. Som detta med de lÃ¥ngtidssjukskrivna, t.ex. Varför sägs det aldrig rent ut att pudelns kärna är renodlat ekonomisk? Att myndigheterna vill fÃ¥ ner kostnaderna. Att de sjukskrivna behöver tryggheten i en mÃ¥natlig inkomst. Och att dessa tvÃ¥ intressen kolliderar med varandra. Istället pratas det diffust om människovärde hit och dit – ett sÃ¥dant begrepp gÃ¥r ju bra att använda frÃ¥n bägge sidor.

ApropÃ¥ det, varför säger aldrig läkarna nÃ¥gonting? De som skriver intygen, som sedan FK:s sÃ¥ kallade förtroendeläkare (vems förtroende? undrar jag) ratar utan att ens ha sett patienten. Av ekonomiska skäl. Jag har talat med dem som representerar FK, AMS och andra myndigheter, och de säger att deras uppdrag har ett enda syfte: att besvara frÃ¥gan ”kan personen arbeta eller inte” (pÃ¥ vilken svaret helst skall vara ”ja” oavsett om det är sant eller inte). Men vad betyder egentligen begreppet ”arbeta”? Det har ingen definierat, vad jag vet. ÄndÃ¥ rymmer ordet allt frÃ¥n nästan ingenting till otroligt mycket. Beroende pÃ¥ vad man gör, när man gör det, hur man gör det… t.o.m. var man gör det. Medan läkarna ser till hur patienten mÃ¥r och vad som fÃ¥r honom/henne att mÃ¥ som bäst möjligt. Borde man inte komma betydligt längre om alla parter koncentrerade sig pÃ¥ vad som fÃ¥r individen att fungera optimalt? Oavsett pÃ¥ vems axlar ansvaret hamnar och vad det kostar. En optimalt fungerande individ mÃ¥ste nationalekonomiskt sett vara det mest lönsamma för ett samhälle, tror jag.

Törs ni frÃ¥ga de sjukskrivna själva? Deras svar är nämligen mycket enkelt. ”Vi säger till sÃ¥ fort vi kan arbeta, för ingen normalt funtad människa gÃ¥r sjukskriven frivilligt. Och tills dess behöver vi känna oss trygga med att vi kan betala vÃ¥ra räkningar varje mÃ¥nad. Ni förstÃ¥r, räkningarna slutar inte komma för att vi blivit sjuka… vi mÃ¥ste fortfarande bo nÃ¥gonstans, äta nÃ¥got varje dag, betala för el och telefon och andra sÃ¥dana saker”.

Grönt te med citron
Blodgivarmuggen

Shopping tycks vara en stor hobby numera. För somliga nästan ett yrke, rentav? Fast själv har jag, som den felkopplade knasboll jag är, nog missuppfattat hur man shoppar… jag har inget som helst intresse av att shoppa kläder, skönhetsprodukter, accessoarer, teknik eller andra saker, men älskar att handla mat! Att fÃ¥ gÃ¥ i lugn och ro genom en stor matvaruaffär, helst en stormarknad, och med omsorg välja matvaror för skafferi, kyl och frys gör mig lycklig… och tänk, sÃ¥ underbart det är att fÃ¥ ställa in alla sakerna där hemma efterÃ¥t! Känna att nu har vi mat för flera veckor, det är ingen risk att vi blir utan. Och för att vara säker pÃ¥ att jag fÃ¥r ha min näst intill heliga shoppingstund ifred, ser jag alltid till att vara ensam när jag storhandlar – eventuella medföljare fÃ¥r antingen gÃ¥ för sig själva eller sitta pÃ¥ ett café i närheten och vänta. Gärna pÃ¥ min bekostnad, det gör mig ingenting – jag bjuder sÃ¥ gärna! Bara jag fÃ¥r dona med min kundvagn och gÃ¥ mina lÃ¥ngsamma strövtÃ¥g mellan varufyllda hyllor utan störningsmoment eller nÃ¥gon som försöker stressa mig.

Jag är nog inte riktigt som andra.

Earl Grey
Fjärilsmuggen

Detta att man ”fastnar” i den musik man tyckte om som ung… undrar när det började, eller om det alltid varit sÃ¥? Satt Mozarts föräldrar och beklagade sig över hans musik, samtidigt som de nostalgiskt tänkte tillbaka pÃ¥ vad som spelades när de var unga? Längtade vikingarnas äldre tillbaka till sin ungdoms takter?

Jag är född i början av 1960-talet, och därför var framför allt 70- och 80-talens musik det jag förälskade mig i och fortfarande föredrar. Disco, pop, psykedelisk knarkpop (som den kallades på den tiden) o.s.v. var vad som snurrade på min skivtallrik dåförtiden, ni vet, när man använde grammofon istället för CD-spelare. Och ingen människa får mig att göra mig av med vare sig grammofonen eller vinylplattorna! Även om jag undan för undan har skaffat mina absoluta favorit-album också på CD för att kunna spela dem i bilen och datorn.

Och som alla andra ”gamlingar” tycker jag att mycket av den moderna musiken är rätt störig *skrattar*. Dock inte allt! Lyssnar ofta pÃ¥ Mix Megapol, som särskilt i Ã¥r har spelat gott om riktigt bra lÃ¥tar – alldeles nya, svenska, av oerhört hög klass. SÃ¥ helt utanför spelet är jag inte ännu…

Darjeeling
Katten Gustaf-muggen

NÃ¥got som fascinerar mig är hur människor beter sig och varför. Har följt Fredik Lindströms serie ”Världens modernaste land” pÃ¥ SVT2 i sommar, och nu börjar en annan spännande serie pÃ¥ TV4 Fakta: ”Människodjuret”. Ibland önskar jag att jag finge börja om igen frÃ¥n gymnasiet och framÃ¥t… jag skulle definitivt gÃ¥ pÃ¥ Södra Latin i Stockholm och läsa helklassisk linje (latin och grekiska) samt konst, och sedan skulle jag ha fortsatt till universitetet för att bli antingen beteendevetare eller etnolog.

Tänk att få betalt för att studera folk!

Vem var det som sa att man lever livet framlänges men förstÃ¥r det baklänges? Kirkegaard? I alla fall var det Paulus som yttrade att det han ville göra, gjorde han inte, men det han inte ville göra, det gjorde han. Och det känner jag igen mig i… man har sÃ¥ mÃ¥nga ideal, sÃ¥ mÃ¥nga önskemÃ¥l om sig själv pÃ¥ alla möjliga plan, men nÃ¥r aldrig dit. När jag växte upp kallades det att ”sakna karaktär”, men eftersom karaktär väl främst fÃ¥r översättas som personlighet kan det inte stämma. Ett annat uttryck jag brukade fÃ¥ höra var att jag saknade krage… underförstÃ¥tt, nÃ¥got att lyfta mig själv i sÃ¥ att jag rätade upp mig. Vet inte om jag var särskilt svankig av mig rent fysiskt, men defintivt mentalt… och det har väl inte direkt förbättrats med Ã¥ren, tyvärr. Undrar om man kan köpa den sortens kragar? Förmodligen krävs det ”blod, svett och tÃ¥rar” som dansläraren i TV-serien ”Fame” brukade avkräva sina elever… *suckar*

Earl Grey med citron
Fjärilsmuggen

Hmmm… att bli konstnär är inte sÃ¥ enkelt. Nu har jag brist pÃ¥ pannÃ¥er. Och vit färg. Dessutom är det nÃ¥got fel pÃ¥ motiven… de blir inte som jag vill. MÃ¥ste kanske gÃ¥ en kurs… men vill inte slösa bort tid pÃ¥ färglära och penselföring, för det kan jag redan. Det jag vill veta är hur man fÃ¥r bilden inuti huvudet att fastna pÃ¥ pannÃ¥n?!?

Earl Grey
Blodgivarmuggen

Ursäkta en frÃ¥ga, men har inte hela debatten om farliga hundraser kantrat? För det är ju faktiskt inte hundarna som är farliga, jag menar, de föds inte aggressiva och bitbenägna. Hur en hund utvecklas och beter sig beror helt och hÃ¥llet pÃ¥ ägaren – sÃ¥ att förbjuda vissa raser löser ju inga problem. DÃ¥ fÃ¥r man bara förlänga listan över farliga raser vartefter de okunniga och olämpliga hundägarna ger sig pÃ¥ nya. Finns det inga pitbullterriers, dobermanner och rottweilar m.fl. att träna till kamphundar sÃ¥ tar man helt enkelt schäfrar istället. Eller nÃ¥gon annan ras. Felet ligger nämligen inte i generna pÃ¥ hunden, utan i huvudet pÃ¥ dess ägare. Och sÃ¥ länge det finns – företrädesvis manliga – individer som fÃ¥r en kick av att omge sig med hundar som morrar, bits och slÃ¥ss för pengar, kommer det att finnas kamphundar. Oavsett ras.

Kanske är det sÃ¥ vi skall komma tillrätta med mÃ¥nga problem. För tänk efter… vilka är det som stÃ¥r för nästan alla former av misshandel, vÃ¥ldtäkter och skadegörelse? Män. Vilka är det som bygger sina egon pÃ¥ vÃ¥ld, aggressivitet, revirpinkeri, tuppfäktande och strävandet efter nÃ¥got de kallar ”respekt”? Män.

Låt oss förbjuda de farliga männen, och låta de oskyldiga hundarna leva.

Grönt te med citron
Blodgivarmuggen

Ju mer jag läser om politikernas tal i Almedalen, desto mer undrar jag hur deras bild av Sverige ser ut. Att miljöpartister företrädesvis bor i storstäderna har jag redan gissat, och idag bjuder de pÃ¥ hard evidence för att det bara är städerna som räknas… de vill höja bensinpriserna samtidigt som de vill stoppa alla köpcentran utanför innerstäderna. Hur skall vi pÃ¥ landet dÃ¥ kunna handla det vi behöver? undrar jag. Fast egentligen är det ju en genial idé för att tjäna sÃ¥ mycket som möjligt pÃ¥ oss landsortsbor… beskatta vÃ¥ra bilar, tvinga oss att tanka dyr bensin för att ta oss till affärerna och lägg pÃ¥ vägtullar m.m. för att vi kör bil i innerstäderna. Snälla rara miljöpartister: de kommunala färdmedlen ser inte ut som i Stockholm här där jag bor! Vi har inte tunnelbanor, bussar och spÃ¥rvagnar som gÃ¥r var tionde minut och tar oss precis vart som helst. Vi har en busslinje som gÃ¥r Ã¥t ena hÃ¥llet pÃ¥ morgonen och Ã¥t det andra pÃ¥ kvällen pÃ¥ vardagarna. Resten av tiden mÃ¥ste man antingen köra bil eller stanna hemma. Eller tycker ni att det är rimligt att gÃ¥ eller cykla fyra-fem mil enkel väg för att köpa mat? Det blir som förr i tiden, när människor aldrig kom längre än till den lokala kyrkbacken. Kanske skall skaffa häst och vagn…? Fast dÃ¥ blir det väl skatt pÃ¥ dem ocksÃ¥.

Miljöpartiets bild av miljön är väl att den är vacker att se pÃ¥ – pÃ¥ avstÃ¥nd. Därför bor de i städer, och avfolkar resten av landet. Det slutar med att Sverige bestÃ¥r av skog, och att vi fÃ¥r betala inträde för att se den.

Feministiskt Parti (FI) skall bränna upp 100.000 kronor i morgon i en manifestation mot orättvisa löner! Hur kan en partiledare (Gudrun Schyman), som i hela sitt politiska liv varit kommunist och säger sig stå på de fattigas sida, ens tänka tanken att elda upp pengar när så många människor skulle behöva de där slantarna så desperat väl till mat och andra nödvändigheter?!?

Idag är jag så upprörd och ledsen att jag inte kan dricka något te.

Earl Grey
Leopardmönstrade muggen

Idag har jag gjort en härlig, virtuell nostalgitripp! Och är du i ungefär samma Ã¥lder som jag, ler du igenkännande och riktigt känner i kroppsminnet hur det var. Att Ã¥ka bil idag är betydligt säkrare, bekvämare, lyxigare… men är det samma upplevelse? Kommer dagens barn att minnas sin barndoms bilresor som vi minns vÃ¥ra? Jag är praktiskt taget uppväxt i bil, alltid en Opel men olika modeller vartefter: Olympia, Kadett, Rekord, Manta och allt vad de hette. Är det en slump att jag idag rattar en Opel Astra? Nej, naturligtvis inte. Fast jag har haft andra märken emellan barndomen och dagens bil, sÃ¥ helt trogen har jag inte varit. Mest av ekonomiska skäl.

Oj, sÃ¥ mÃ¥nga minnen jag har av alla dessa barndomens bilresor! Doften av skinn – ja, bilens inredning baserades pÃ¥ ett slags billigt, tunt skinn i en färg som pÃ¥minde om utsidans lack. VÃ¥ra bilar har alltid haft namn, och den jag minns bäst var Kalle Kadett, en liten jordgubbsröd bil med röd inredning som blev mörkbrun i tunnlar. Vi Ã¥kte mycket i tunnlar, eftersom vi bodde i Ösmo och min mamma jobbade pÃ¥ Muskö örlogsbas pÃ¥ andra sidan en flera kilometer lÃ¥ng och djupt liggande tunnel under Östersjön. För oss barn var det ett stort äventyr… djupet fick det att trycka i öronen, ljusen flimrade och det rann havsvatten utmed väggarna inuti tunneln. Pappa sÃ¥g alltid till att vi hade stängt alla rutor innan vi körde in i tunneln… nu förstÃ¥r jag att det var för att stänga ute avgaserna frÃ¥n trafiken, för fläktsystemen var ju inte alls lika bra som de är i tunnlar idag. Varmt var det ocksÃ¥, sÃ¥ vi barn var alltid klibbiga i hÃ¥ret när vi kom ut pÃ¥ andra sidan.

Earl Grey
Kattungemuggen

Jag tror att jag är fundamentalt felkopplad inombords. I huvudet, menar jag nu. Det stÃ¥r i tidningarna att människor har en tendens att tro att de är betydligt tjockare än de är – för mig är det tvärtom, jag inbillar mig alltid att jag är smal fast jag är överviktig. Tidningarna skriver ocksÃ¥ att vi är genetiskt betingade att föredra söt mat – inte jag! Jag älskar salt, och sötsaker lockar mig sällan. Tar hellre en god macka än en bakelse pÃ¥ café, föredrar snacks framför smÃ¥godis. De skriver mest om kändisar i tidningarna numera, nÃ¥got som inte alls intresserar mig, och inte heller är jag fascinerad av Facebook, mobiltelefoner och allt som börjar pÃ¥ i-. Brukar ni läsa horoskop? Om Skytten stÃ¥r det att man skall vara sportig, festsugen, utÃ¥triktad och risktagare. Inte jag. Jag tror inte pÃ¥ vampyrer, UFO:n och spöken (eller andar, vilket ni nu föredrar att kalla dem). Ser aldrig pÃ¥ dokusÃ¥por, gÃ¥r aldrig pÃ¥ bio, tycker inte ens om film pÃ¥ TV. Om jag skall resa nÃ¥gonstans, letar jag inte efter äventyr eller sandstränder utan museer, vacker natur och fornminnen. Det fÃ¥r inte vara varmt och helst inte heller gassande sol dit jag far. Jag röker inte, dricker inte, har aldrig testat droger. Mode intresserar mig minimalt.

Just det. Felkopplad.

Earl Grey
Leopardmönstrad mugg

Jag har en trätavla pÃ¥ väggen där det stÃ¥r: ”Om du blivit utvald av en katt har du nÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt du kan komma”. Det stämmer, för en katts tillgivenhet mÃ¥ste man förtjäna. Det gÃ¥r inte att smila in sig hos en katt – den är alldeles för klok för att inte genomskÃ¥da sÃ¥ enkla knep. Man mÃ¥ste hÃ¥lla mÃ¥ttet för att duga, visa att ens lojalitet hÃ¥ller för betydligt längre tid än stunden. Genom mitt liv har vandrat ett antal katter, alla lika svÃ¥rflörtade och skeptiska till en början och utan undantag kärleksfullt tillgivna sedan man efter Ã¥tskilliga mÃ¥nader – i vissa fall Ã¥ratal – visat sig inte svika. Mat och vatten, skydd och värme är viktiga för oss alla… men lika viktigt är att vÃ¥ga lita pÃ¥ att man har dessa livsnödvändigheter ocksÃ¥ i morgon och i övermorgon. Och tyvärr finns det tusentals katter här i landet som inte har den grundtryggheten. Det beror pÃ¥ att katten inte värderas vare sig av lagen eller den stora allmänheten, utan jämställs med saker/ägodelar. Visste ni att det kallas skadegörelse att döda en katt? FrÃ¥ga dock vilken kattperson som helst om man kan äga en katt, och svaret blir obetingat nej. Man äger aldrig en katt – man lever tillsammans med den. Bär ansvaret för den – javisst! Ä r skyldig bÃ¥de juridiskt och moraliskt att ta hand om den, stÃ¥ för vad den gör och behöver o.s.v. Men äga? Nej, det gÃ¥r inte att äga nÃ¥gonting som har en själ. Och den som levt en tid tillsammans med ett djur, vilket som helst, vet att djuret har en egen själ.

Earl Grey med citron
Blåvita koppen

Undrar vad som skulle hända om världens länder tillsammans tog beslutet att lÃ¥ta Jerusalem bli ”världshuvudstad”? Det ligger ju väldigt centralt, mitt mellan Europa och Asien, rakt över Afrika, och det är andligt centrum för de tre största religionerna: kristendom, judendom och islam. Tänk om man kunde samla alla internationella domstolars, myndigheters, organisationers m.fl. huvudkontor där – inte minst FN – och lÃ¥ta FN-styrkorna utgöra polisiär makt innanför stadens rÃ¥märken. Med en internationell flygplats respektive hamn knuten till sig, sÃ¥ att ingen enskild makt kunde strypa kommunikationerna.

Earl Grey
Mugg med kattmotiv

De flesta – kanske alla? – har mer än en identitet idag. Man är liksom olika personer beroende pÃ¥ sammanhanget. I familjen är man en, bland vänner en annan, pÃ¥ jobbet en tredje och pÃ¥ internet en fjärde, femte, sjätte… och sÃ¥ vidare. Själv har jag fyra sÃ¥dana identiteter: en i familjen, en pÃ¥ jobbet, en för myndigheter m.fl. och en pÃ¥ internet. Och ärligt talat känns det inte bra. Jag undrar ibland vem jag är, vilken av mina fyra identiteter som kommer närmast kärnan i mig. Eller är jag verkligen fyra olika personer innanför samma skal? Den tanken tycker jag inte om, för jag vill vara samma person hela tiden oavsett vem jag pratar med. Fast det kanske jag inte är ändÃ¥? Och förresten, vad är det som gör att man skapar sig flera identiteter? Är det viktigt och nödvändigt med mer eller mindre vattentäta skott mellan de olika delarna? Jag kan tänka mig flera sÃ¥dana orsaker. För att skydda sig frÃ¥n intrÃ¥ng, stölder och skador pÃ¥ internet mÃ¥ste man skapa sig ett alias som helst inte skall gÃ¥ att koppla samman med ens juridiska identitet. För att fungera som yrkesperson, som professionell, kanske man mÃ¥ste sätta upp skiljelinjer mellan jobbpersonen och den privata personen. Och när man möter folk inom myndigheter, vÃ¥rd m.m. utgÃ¥r de förstÃ¥s alltid frÃ¥n ens juridiska identitet, det som stÃ¥r pÃ¥ pappret. Fast man kanske inombords känner sig som en helt annan person.

Earl Grey
Mugg med kattmotiv

Det verkar vara väldigt inne med vampyrer nu. Inte de blodsugande smÃ¥ fladdermössen, utan de varken levande eller döda människorna som bara är uppe om nätterna och biter folk i halsen som om det handlade om sex och inte en mÃ¥ltid. Varför är det sÃ¥ spännande med vampyrer? undrar jag stillsamt. Det verkar inte vara nÃ¥got särskilt Ã¥trÃ¥värt sätt att leva, bortsett möjligen frÃ¥n att de är odödliga (om nu det är nÃ¥got att sträva efter). Och svarta kläder har folk burit i över hundra Ã¥r, utan att behöva kombinera dem med huggtänder för att se chica ut. Kanske är det som med utomjordingar – nervkittlande att tänka pÃ¥, men fasansfullt att verkligen möta öga mot öga? Jag skulle dÃ¥ inte vilja springa ihop med vare sig vampyrer eller utomjordingar.